Måndagen den 5 nov så hade jag tid hos min BM. En vanlig kontroll som slutade med att jag gick därifrån med en remiss till antenatalenheten på östra. Hade sedan 2 dagar tillbaka känt något sippra ur mig vilket min BM trodde kunde vara fostervatten.
Vi fick sitta i väntrummet i en evighet kändes det som men tillslut blev det vår tur. Var säker på att det var falskt alarm så när barnmorskan sa att
-"jo men här kommer det fostervatten" så fick jag bara ur mig skojar du nu eller!?
Efter fick vi träffa en läkare och fick en tid för igångsättning morgonen där på eftersom att det nu var risk för infektion. Chockade gick vi där ifrån och åkte och köpte 2 par byxor att ta med till förlossningen men under hela tiden gick jag runt som i en dimma. Jag ville absolut inte bli igångsatt men kunde ju inte göra något åt situationen så försökte tänka att det nog ändå skulle gå fort även om man hört skräck historier om de som haft jätte långa latensfaser pga igångsättning.

Hemma blev det full fart på oss båda. Katterna skulle vi lämna hos min mamma så det ordnade vi först. Åt även middag där och tog det lugnt ett par timmar. Kommer ihåg att det var extremt jobbigt att lämna katterna och jag börja stor gråta när vi skulle gå. Hemma igen började vi plocka i ordning, bädda rent i sängen, packa bb-väskan och mest bara suga in känslan av att nästa gång vi kommer hem så har vi med oss en bebis!
Innan det var dags för att sova så tog vi lite gravid kort, skönt att vi inte glömde av det känner jag nu i efterhand.
Tommy la sig vid 23-tiden men jag kunde inte riktigt koppla av. Vid 23.50 så la jag mig i alla fall för att vila men hann inte ligga länge för 00.00 knäppte det till i magen och ut forsa det mängder med fostervatten, väckte Tommy och sprang till toa och satt där och nästan skratta då jag blev så förvånad att vattnet hade gått. Trodde inte det kunde göra det efter som det redan läckte..
Ringde till förlossningen och de bestämdes att vi skulle stanna hemma eftersom jag samma dag redan hade varit på kontroll samt att vi hade en tid för igångsättningen morgonen där på samt att sammandragningarna inte gjorde då fasligt ont än.

Tommy fixa ett mysigt bad till mig med tända ljus och lugn musik och satt där inne med mig och klocka värkarna. Vid 1.30 så gick det inte att sitta där mer utan nu kom värkarna så tätt och gjorde bra ont så vi åkte in till förlossningen vid 2-tiden.

Blev inskriven vid 02.50 och var då öppen 4cm och cervix var utplånad. Fick ett rum med badkar då det funka väldigt bra med värme under värkarna. Provade lustgas men det var inget för mig, kände mig bara jätte full och olustig. Det var bättre att bada!

Vid 5 var det dags för ett nytt ctg men barnmorskan fick då sätta en elektrod på bebisens huvud då det var svårt att läsa av hennes hjärtljud. Var nu öppen 5cm och värkarna var riktigt intensiva så nu ville jag ha EDA genast! Fick vänta i över 1 timma innan narkosläkaren kom och trots att hon var snabb på att sätta den så kommer jag aldrig glömma smärtan av att sitta helt blixt stilla genom flera värkar, usch!

Efter bara 10 min så kändes allt så bra så jag hade kunnat åka hem igen, haha.

Efter 30 min till så sjönk plötsligt Alinas hjärtljud för mycket så en läkare blev tillkallad och det blev bråttom. Rummet fylldes av folk och vi ett tillfälle hade jag nog 3 personer mellan benen som tog BAS-test på Alina. Hade nu på knappt 1 timma öppnat mig till 9cm. Jag fick bricanyl som skulle lugna ner värkarna och vi väntade på provsvaren. De visade att nått inte var riktigt bra så de förberedde mig för ett akut kejsarsnitt och satte en kateter i fall att det blev riktigt bråttom. Till och med narkosläkaren satt bredvid mig och väntade. Läkaren förklarade att jag hade ett väldigt intensivt värkarbete som inte Alina klarade av, jag hade värkar hela tiden utan paus men eftersom jag hade edan så kände jag inte av dessa alls.
Tack och lov så hjälpte bricanylen så kejsarsnittet blåstes av. Ett par minuter medan medicinen verkade så hade man kunnat höra en knappnål falla. Så tyst och tryckt var stämningen i rummet trots att det var fullt av folk.

Så när alla hade försvunnit ut igen kunde vi återhämta oss lite. Tommy sprang ber till bilen och la på mer pengar till parkeringen och jag vilade så gott de gick.

Vid halv 8 så slutade edan att värka och jag fick inget nytt injicerat pga av det som hände tidigare. Det började göra ont igen och jag provade lustgas som nu kändes mycket bekvämare att använda. Blev även "övertalad" att prova sterila kvaddlar eftersom jag hade riktigt ont nedanför svanken. Och det kommer jag ALDRIG prova igen! Den smärtan kommer jag aldrig någonsin att glömma.

Efter en timma av massa smärta från kvaddlarna började det trycka på nedåt ordentligt och vi förberedde oss på att bli föräldrar. Nu kände jag att det var riktigt nära!
Minns att smärtan nu ändrade karaktär och nu började det svida nåt så fruktansvärt.

På 2 krystvärkar kom hon ut 08.58. Jag fick snabbt upp henne på bröstet och det var det finaste jag någonsin sett!
Vi fick äntligen träffa vår dotter för första gången ❤

Född i v36+1 med en vikt på 2120g och 42,5cm lång!